“För varje helg som går ska vi kunna göra det vi vill i några minuter till”

Lukas Syberyjski.

Några försäsongsveckor har gått sedan Lukas Syberyjski gjorde kontor av, det lite bortglömda, tränarrummet bakom Tibblevallens gym. Det är ett övergivet kök med inslag av fotbollsverksamhet. På spisen har Simon Calleberg ställt en halvmeterslång plastlåda och proppat den med kaffepulver. Mellan Veo-stativ och flyttlådor med träningskläder i, sitter Lukas Syberyjski och blickar mot sitt bidrag till inredningen – en whiteboard med träningsplanering och taktiktavla. 

– Det är spartanska förutsättningar som ger utrymme för hårt jobb, säger Lukas. Det är mer blue collar än white collar. 

Under åren i AIK:s, Hammarbys och BP:s akademier har Lukas stött på TFK i juniorallsvenska sammanhang. Nu kallar han Tibblevallen “hemma”, men beskriver det som “hemskt” att komma hit som bortalag. När han berättar om motståndarens bild av klubben låter det nästan som att de blåsvarta lyckats sprida myten om sig själva. 

– Jag tror de som var med vid sammanslagningen 2012 hade en körarmentalitet. Man funderar inte på vad som har varit eller vad som skulle kunna vara, utan kör med det man har. Det tycker jag har genomsyrat klubben sen dess och det fortsätter genomsyra spelarna som är här. Vilket är väldigt tacksamt att kliva in i som ledare, att det finns en grund där det inte är konstigt att kavla upp ärmarna och ta i. 

Har bilden förändrats?

– Nej. Vi har en kommunal länga och tränar på en halvplan som allt som oftast är en halkbana för att värmen inte fungerar som den ska. Men det är ingen som gnyr. Halva gänget får köra styrkan utanför gymmet för att vi inte får plats, men de tar på sig handskarna, lägger dubbla mattor på asfalten och kör.

Vad ska känneteckna ditt Täby?

– Jag kommer justera vissa små finrattar, istället för att slänga ut en burk färg och försöka måla om.

Han konkretisar.

– Jag vill att vi ska anfalla framåt mot motståndarnas mål, och jag vill att vi ska försvara framåt, långt bort ifrån vårt eget mål. Det tycker jag också är något som Täby stått för, i den mån man haft slagstyrka för det. Och det kommer vara likadant nu. Det är inte alltid vi kommer kunna spela eller försvara framåt så mycket som vi vill, men det ska hela tiden finnas en ambition till det.

Försäsongen. Det har varit lite upp och ner…

– Mest ner! 

Ja, det kanske man får säga.

– Fyra torsk och vi fick vänta ganska länge på första segern, säger Lukas och fortsätter.  

– Någonstans har resultaten speglat prestationerna. Vi klarar av att göra det vi vill under delar av matcherna, inte hela vägen ut. Men vi ska hela tiden bli lite bättre. Den bästa träningen vi gör 2023 ska vara den sista. För varje helg som går ska vi kunna göra det vi vill i några minuter till.

Det är återkommande i Lukas retorik. Att inte fastna i något gammalt, utan istället – precis som i spelsättet – se framåt. 

– Det handlar om att göra varje aktion lite bättre än den förra, oavsett utfallet. För du kommer liksom aldrig ifrån det, att solen går upp på morgonen nästa dag. Det gäller även i mikroperspektivet. Oavsett om du har satt en klockren passning till ett friläge eller om du har missat, så måste du göra nästa grej. Det kan vara att löpa igen eller ta tillbaka bollen. Att hela tiden vara i stunden, men också att glömma stunden som precis varit och pumpa in allt du har i nästa aktion, säger Lukas Syberyjski. 

...

Fullständigt namn? Lukas Syberyjski.

Ålder? Nu ska vi se, det är 2023 och jag har inte fyllt än, så jag måste vara 41. Jag råkar ofta ljuga uppåt, säger att jag är äldre än vad jag är. Alltså bara smäller ut typ 43. 

Bor? Solna.

Familj? Sambo och dotter. 

Om du inte hade varit fotbollstränare hade du..? Drivit ett hunddagis.

Favoritbok? Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. 

Favoritfilm? Happy Gilmore. 

Favoritlåt? Sympathy For The Devil av Rolling Stones, fast remixen med Pharrell Williams. 

Är det ett sätt att undvika gubbrockfacket?

– Jag vill absolut inte hamna där, för jag är inte där. Jag lyssnar inte på Bruce och jag går inte på Ulf Lundells konserter. Det är inte jag. 

Han må ha råkat säga att han är 43, men han ljuger inte om musiksmak. Efter en faktakoll av Täbytränarens Spotify Wrapped får man ge honom rätt – Tove Lo, Zara Larsson och Hov1 ft. Eínar känns mer tonårstjej än gubbe. 

Text: Jacob Planell